The question: How does the girl, who jumpes into a rabbithole commullig of caos come out unchanged? The answer: She dosen't.
De orden höll jag mig kvar vid när jag började gymnasiet. När vi gick åt olika håll men försökte hålla kvar. Vi tog alla ett steg framåt, men vissa kanske klev ett tillbaka. Det var som att hoppa ner i ett stort hål, och hur skulle man kunna komma upp igen oförändrad? Som sagt, det gjorde vi inte. Jag tror vi alla skriver våra egna historier och när vi tror vi vet hur de kommer sluta, så gör vi det inte. Efter hösten har jag hittat tillbaka fortfarande lite omtumlad, men påväg åt rätt håll. Det är först när man släpper allt, man faktiskt hamnar där man hör hemma. xoxo
