Samariaravinen.

Idag saknar jag att vandra 17 km i 40 graders värme. Det var kärlek de.

Persikovin.

Idag dricker jag persikovin och förbereder mig inför en examination i morgon. Jag drack persikovin för första gången för tre år sedan. Jag och pappa spenderade hela den ljumma sommarkvällen ute på altanen. Det var en sådan kväll då det var helt okej att inte yttra ett ord, inget behövde sägas utan allt förstods ändå. Det var då för tre år sedan som mitt liv hade rasat samman och splittrats i flera bemärkelser. Att brista, ledde efterhand till så mycket helhet. Jag tog farväl och hälsade nya personer i mitt liv välkomna. Jag grät och jag skrattade. Jag var lycklig eller rasande. Jag föll i bitar och klistrades ihop. Om jag kände mig levande? Mer än någonsin. 

Så jag försvinner ibland.

Melissa Horn spelas på repeat som så många gånger förr. Jag har rensat lingon hela eftermiddagen efter att ha kramats med mitt hjärta som återigen är på plats i Göteborg. Samlar kraft åt veckan som kommer, och njuter in i det sista av helgen. Luften är krispig och kvällarna känns mörkare än någonsin. Brinnande värmeljus och te på kvällarna är obligatoriskt. Kontentan är att det är höst här på riktigt nu.

Love Caroline