Har bäddat ner mig bland duntäcke och dunkuddar som doftar nytvättat. Tänt lamporna i fönstren som sprider ett värmande ljus och utanför fönstren ligger en sval värme som påminner om sommarnätter. Orkidéerna har blommat ut.
Jag minns första natten jag sov i min lägenhet. Det var oktober. Sängen stod där den stått sedan den natten. Det kändes stort, tomt och nytt. Precis som mig. Jag hade börjat om. Och allt eftersom har det stora rummet sakta fyllts. Jag har gjort större investeringar och jag har dammat av gamla minnen. Jag har bytt ut och jag har flyttat om, för att sedan flytta tillbaka. I natt sover jag ensam. I ett rum som inte längre är tomt och med ett lugn som inte längre är kortvarigt.
