Det är något särskilt med den första snön som faller. Yr omkring. Jag blir som ett barn igen, vilket faktiskt är ganska skönt att uppleva bland alla tentor, kaffekannor och vfu:dagar. Hemma ligger det ett vitt täcke över gården och här utanför universitetet börjar den grönagråa färgen sakta men säkert förvandlas till vitt. Och jag minns förra vintern, med alla förhoppningar och förväntningar. Allt som skulle ske och skratten som följde av tankarna på dåtid och framtid. Alla koppar kaffe som dracks i fint sällskap, vinflaskorna likaså. De högklackade skorna och de mörkröda slingorna i håret. Nätterna som spenderades med att prata hemligheter i timmar. Hur härligt?
