dag 15, mina drömmar.

... jag drömmer inte så mycket i vanliga fall, jag minns dem i vilket fall inte utan sover gott vidare. Men i oktober drömde jag så mycket obehagligt, och varje morgon så kändes det som verkliga livet. Jag vet att jag vaknade flera mornar av att jag grät, för att verkligheten i drömmen var så otäck.

dag 14, vad hade jag på mig i dag?

I kväll kör vi på helsvart, tuppen, coco chanel, cosmopolitan, det finaste sällskap, rosa läppar och väcker gamla minnen på Harrys och deras freaky friday's. Puss på er där ute!

kallt utomhus, varmt inombords ♥

Helvete vad jag älskar att det är fredag, att nyhetsmorgon är igång och att jag sitter i soffan med en mugg kaffe och vaknade klockan åtta istället för halv fem. Att jag kan småpyssla hemma hos mamma och pappa (sortera den oändliga högen med papper från kau), att de snart är hemma och att få somna bredvid honom ikväll. Mmmmm.

GREKLAND/RHODOS.

tidvis/winnerbäck.

jag har saknat ditt skratt. jag har saknat ditt hår. jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går. det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig. ibland har jag vaknat på morgon och gjort det jag ska. men jag har saknat din hand, har saknat din röst. ensamma dar har jag saknat ditt huvud mot mitt bröst

when you said you headed home

vi har blivit som dem, som aldrig får bli.

Jag längtar till helgen så otroligt. Till att vfu:n är avklarad som (säkerligen) firas med alldeles för mycket skitsnack med saknade Therese på torsdagkväll, till att få sova ut på fredagmorgon och dricka kaffe framför nyhetsmorgon med solen sipprandes in genom gardinerna, till att två av de bästa kommer hem i helgen och vi ska dricka vin, dela hemligheter och dansa hela natten, till att vakna upp med honom, till födelsedagskalas för min egna bästebus på lördagkväll, till att somna alldeles för sent för att vi två har för mycket att prata om, till att äta pannkakor hos farmor och farfar på söndag och till allt ♥

bad time for a god time.

att längta.

Jag tycker det är så fint att längta framåt. Det kretsar så mycket kring vems hjärta man längtar tillbaka till, sommaren då du var sexton, din artonde födelsedag eller en vänskap som inte brinner lika starkt längre. Istället för att njuta av nuet, titta framåt och längta efter det som är nytt. Lägga märke till hur intensiv en blick blivit som från början inte var det alls, skratta tills luften tar slut och känna hur all lycka bubblar över i kroppen, känna den krispiga luften i lungorna då du går hand i hand med honom över avenyn. Längta till du har byggt upp ditt eget, med havet alldeles intill.

dag 13, den här veckan.

har jag ätit bakad potatis, vaknat tillsammans med den allra bästa, druckit litervis med kaffe, lärt känna nya fina människor, somnat alldeles för fort, hoppat träningen var enda dag, blivit beroende av pucko, kört bil alldeles för många mil, tittat på film, läst om hygien, skrattat, druckit vin i en studentlägenhet med tre fina tjejer, tittat på halvåtta hos mig och blivit bjuden på äppelkaka.

en stannfågel ger sig av.

Sitter nyduschad invirad i en varm handduk och jag tror aldrig det känts så bra som efter den här veckan. Winnerbäcks en stannfågel ger sig av spelas på repeat och jag ska snart krypa ner bland mina duntäcken och läsa något fint om kärlek. Idag saknar jag att känna mig liten i Oslo, stå mitt bland hundratals människor med varma leenden, lyssna till Winnerbäck och Melissa med havet precis intill fötterna. Njuta av sensommarens sista värme, dricka vin och känna mig berusad av livet.

stan är dubbelt så stor nu.

Tänk när man vaknar med ett leende, för att t-shirten du sov i fortfarande doftar av honom. Hur kaffets doft påminner dig om en söndagsmorgon med frukost på sängen. Hur stor sängen känns utan honom och hur hela världens känns lite större.

dag 12, i min handväska.

Just nu springer jag runt med min bruna älskling av guess. Det finns läppbalsam från Clarins, c-vitaminspray från Body Shop, puder, hus och lägenhetsnycklar, kalender, anteckningsblock, sats träningschema, chanel mademiosel och ett paket tuggummi.

dag 11, mina syskon.

Kort och gott så är jag ensambarn, vilket antagligen har sina fördelar och nackdelar. Men det har fått mig att älska ensamhet, så länge jag valt den själv. Att få komma undan en liten stund, lyssna till tystnaden och det enda som egentligen hörs är regnet mot fönsterutan eller katten som spinner.

Men så finns det fyra personer som jag aldrig sett som något annat än som mina syskon. De som alltid busar runt, somnar i mitt knä, springer och möter mig vid bilen, sparkar mig på smalbenet, ger mig en puss på kinden när jag har hjärtesorg, slänger vattenballonger på mig, de som skrämmer mig så jag börjar gråta med ormar gjorda av gummi och de som alltid fyller mitt hjärta med glädje.

dag 10, det här hade jag på mig i dag.

Det har varit tyst här ett tag. Spenderade förra veckan på SATS eller i skolböckerna och helgen hemma i Göteborg. Tänk vad fort dagarna går, redan februari och isen smälter. Jag tror ingen längtar lika mycket som jag efter torra gator att vandra runt på. Strosa runt i öppna skor och klänning i stället för mina lår-höga stövlar från vagabond, svarta jeans och stickad tröja från Marc O'polo. Fast vi har det ganska bra ihop vi med, jag och vinterkläderna.. men ändå.