Minns ni de där ljumma sommarkvällarna, när man var sex år gammal, klädd i en röd småblommig klänning och sprang barfota genom gräset. När man kände doften från grillen, och räknade vem som hade flest myggbett. När solen inte nått horisonten, och när du precis innan midnatt var stolt att du klarade hålla ögonen öppna. Det är så fint med barndomsminnen, så fint med dagarna hos mormor och morfar, med alla picknickar på ängen vid farmor och farfar och alla timmar på hästryggen. Just sådana minnen är jag så glad att jag faktiskt minns, vi lägger så stor vikt vid det som gör ont, för det är svårt att trolla bort. Ett krossat hjärta, en vän som försvunnit och minnena av det. För hur läker man ett krossat hjärta, och vem fyller tomrummet efter en vän?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar