Tittade tillbaka i riktigt gamla blogginlägg, inte ens skrivna på den här sidan. Tänk vad fort det går innan man glömmer allt. Sexton år. Vilken passion jag hade, för han, för vardagen, för allt. Jag är fortfarande naiv, men vad var jag inte då? Och jag var nästan lika svår som nu, alltid svår, lite rädd för att fastna, lite rädd för att komma för nära, för att förlora mig själv i någon annan. Men vad mycket kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar