Jag har de senaste veckorna haft så mycket känslor, varit känsligare än någonsin. Minsta varmt ord eller leende har berört mig till tusen. Och sorgliga besked finns det inte riktigt ord för. Jag kan inte hantera det på något klokt och bra sätt, inte när jag står där i mina privata kläder. Det är relativt enkelt när jag står där vit klädd och försöker anamma en yrkesroll. Där måste du vara den som är stark, den som står när resten faller. Och där och då faller det sig naturligt att se på livet så som det är och att acceptera. Men i min riktiga roll känns det inte naturligt. Jag hittar inga bra anledningar trots att jag skulle kunna rabbla varje etisk punkt. Ibland finns det inga bra förklaringar eller tröstande ord. xx
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar