Det är som jag är mer medveten nu. Tack vare dig är jag totalt medveten om vad det är jag saknar idag, som jag innan dig var lyckligt omedveten om. Det var okej att leva så, det fanns en viss charm i det. Och fram för allt så tyckte jag om det. Nu är jag lite virrigare. Ibland älskar jag det, andra stunder hatar jag det. Det kanske är bättre att vara såhär medveten, än sådär lyckligt omedveten. Men det beror på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar