Tanken slog mig förut om vad många relationer man lämnat, trots att man inte hittat en exakt orsak. Det finns så mycket känslor man låter rinna ut i sanden, och efteråt står man kvar där, förvånad. Vad hände med skratten vi delat, telefonsamtalen som varade tills gryningen, lukten av dagg och sommar då vi gick hand i hand hemmåt efter krogen. Är det detta vi håller oss kvar vid, och som får oss att vilja älska någongång igen. Får oss att våga älska någon annan, trots allt. xxx
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar