Jag älskar att lära känna nya människor, fråga om någons favorit godis på vägen hem från krogen eller hur ett ärr kom till. Men ibland kommer den där känslan över mig, känslan om att någon tar en plats. En plats som på något vis är oersättlig, för att jag låter den vara det. Jag älskar det, jag hatar det och det finns ingenting däremellan. Jag vill bara krypa ner under mitt duntäcke och tillbringa resten av kvällen där. Jag vill ringa min andra hälft, fråga frågor och få svar på det jag själv inte förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar