09 december 2010

lisa ekdahl

Dom band som binder mig här ska jag långsamt lösa upp, då jag vet att jag gjorde allt jag kan ger jag mig rätten att ge upp. Det blir aldrig bättre, vi kommer aldrig närmre, vi är aldrig starkare än vår svagaste punkt. Kedjan är svag då länkarna felar och bojen runt foten väger tungt. Jag vill aldrig va något tung för dig, som hindrar dig från att resa dig upp. Dom band som binder mig här, ska jag långsamt lösa upp. Jag vill inte snärja eller binda dig även om du säger att jag får. Nej, jag vill bara kyssa dig på munnen och säga tack för allt innan jag går

Inga kommentarer: