Spelar Melissa Horn, tar en paus från en bok skriven av Martini och dricker te. Det finns nog ingen text som berör mig så oerhört som hennes new york, den kan spelas non-stop, jag verkar inte kunna tröttna. Jag satt på ett tåg i fem timmar för länge sedan, tittade ut på ett mörkt sverige upplyst av julstjärnor och adventstakar, snön hade börjat falla för första gången, den låten spelades på repeat i min iphone och i det ögonblicket kunde nog ingenting riktigt rubbas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar