Mina föräldarar.. hur ska man kunna beskriva all kärlek som man känner för dem? De är bland de finaste människorna jag vet. När jag var liten brukade jag och pappa alltid ta långa promenader i skogen, eller ja, han promenade och jag sprang med mina korta knubbiga ben. Vi plockade smultron eller blåbär, gick längs bäckarna som rinner häromkring, åkte och fiskade eller grillade med min allra bästa vän och hans pappa. Min pappa lever för hockey och gammal rock musik, sitter mer än gärna på altanen och dricker ljus öl. Han hjälper mig med allt och kommer med de allra bästa ord när man är ledsen. Han är så lugn min pappa, som om ingenting skulle kunna rubba honom och han kan allting (han kan väldigt lite om väldigt mycket).
Min mamma hade långt lockigt hår när jag var liten och var nästan alltid brun som en pepparkaka, hon bryr sig om alla och älskar katter. Vi shoppade mycket, låg vid stranden och löste korsord eller spenderade timmar i stallet, mamma är näst intill både pedant och arbetsnarkoman. Hon är grym på att baka sötsaker och kommer alltid hem med någon present när hon varit och jobbat på Fredrikstads sjukhus. Ibland är vi som systar, hon och jag. Alldeles för lika fast med två olika viljor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar