Det var sommaren 2009, alldeles precis i mitten av juni. Hela min värld var upp och ner, så mycket lycka blandat med oro. Kaos. Jag och mamma var i Ängelholm. Jag gick längs havet den kvällen, solen hade inte riktigt gått ner, barn lekte fortfarande i sanden och killarna längre bort hade öppnat första ölen. Just i det ögonblicket när jag stod med fötterna i havet, vågorna runt om mig och tog det där djupa andetaget kändes det som om ingenting spelade någon roll. Det kunde gå hur som helst. Jag var ändå starkast i hela världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar